OPERAKOMPANIET

Så har OPERAKOMPANIET gjort två bejublade föreställningar på Teater Sesams Lilla Scen. Vi vill tacka för all uppskattning vår publik har visat oss och är oerhört glada att vi äntligen kunnat genomföra detta spektakel. Ikväll är det dock dags för oss att ge den sista föreställningen, sen är det tid för ljuset att avta och stigen leda oss mot nya mål. Så se nu till att ta er till Teater Sesams Lilla Scen i kväll runt sjusnåret, ety ännu finns det biljetter kvar!

Tiden varar blott en sekund, men evigheten består.

Nu sitter jag i My och Mats kök, där jag huserar nu under premiärveckan. Till lunchen lyssnar jag på lunchekot, tydligen händer det saker där ute i världen. Inte dumt med lite utblick ibland.

Så är det då i afton dags för premiär. Efter att ha sprungit runt till fyra olika banker har jag lyckats ordna ett växelkassa. Ety det går rykten om att vissa banker tillhandahåller kontanter, jo det är sant, men det är inte helt lätt att lokalisera dem. Dessutom inhandlas vin, läskedryck och lite snacks inför premiärfesten. Nu jädrar har vi riktning. Snart åker jag, regissören, producenten, scenografen, översättaren och dramatikern till teatern för det sista fixet. Sen kl 18:30 slår vi upp portarna för allmänheten. Klockan 19:00 går sen urpremiären av denna föreställning av stapeln!

VÄLKOMNA
Operakompaniet
via Henrik Andersson

Så är det då i morgon dags för genrep. Från Trollhättan rullar en förstärkare in med Anders Bergsten som bud, direkt från en annan ljussättning kommer Karl Wassholm till vår undsättning för att rikta ljus såhär runt 22:30 på tisdagseftermiddagen. Scenografin växer, föreställningen växer, genomdragen liknar allt mer en föreställning. Kostymen är näst intill på plats tack vare fantastiska Malin Leijonberg. Ja, nu är det dags för genrep, och på torsdag är det PREMIÄR, då är ni alla välkomna, då jäklar kör vi!

Jädrar!

Kostymmöte på affären Prickig Katt, med Malin Leijonberg, där efter verkställarrep med Anna Maria Engberg. Nu jädrar har vi riktning.

Ikväll repar vi för första gången på Teater Sesam, det ska bli finfint att komma in i de lokaler där vi sedemera kommer att giva vår föreställning. Så med varsam hand låter vi dockorna kliva åt sidan och låter OPERAKOMPANIET inta scenen.

YEAH!

En helg med discodans, hurrarop för min 31årsdag och skärgårdstur. Så sitter jag här och sliter mitt hår med tredje aktens regi. Allt medan pizza tillagas i köket av goda vänner, grattisönskningar rasar in på facebook och telefonen blippar till med nya sms. En tämligen trivsam tillvaro när allt kommer omkring, den får mig att våga lite mer, testa lite annat och komma lite längre. Jorå, nu jädrar. Helgens närvaro av vänner, bubbel och havspromenader ger nya dimensioner åt dödsriket i O&E.

Idag har repetitionerna börjat, recitativ, arior och körstycken har manglats ut till fungerande dramatisk musik. Vi har något på gång här, arr-idéer har kommit upp, nya självklara regi-idéer och en lättnad över att äntligen vara igång, nu har vi siktet mot 9/2 och premiären.

Endast fyra dagar kvar till repstart, regiarbetet går sin gilla, tröga, stillastående och fantastiska gång. Ibland är flowet omåttligt, där emellan totalt frånvarande, dynamiskt minst sagt. Diskussioner om partier som ska strykas, funderingar på om översättningen håller, skall något läggas till, något annat tas bort. Tankarna far till scenografin, flytten från Malmö till Göteborg. Jag lyssnar på musiken, slås över dess genialitet, förförs av den och försöker distansera mig. Nu är den mest frustrerande fasen är snart över, snart har vi ett golv att stå på, snart har jag människor som fyller mina regiidéer, snart är vi ytterligare en dag närmare premiär, snart.

tänka, tänka, tänka

Henrik, regissör och visionär

Efter två dagar i verksta’n är nu all scenografi byggd, sen ska den bara målas, men det tar vi senare. I två dagar har jag figursågat, slipat, limmat, spikat och skruvat,  nu är föreställningen verkligare än någonsin tidigare, rent av fysisk!

Henrik, regissör & scenograf tydligen…

Så småningom börjar projektet O&E falla på plats, premiären närmar sig med stormsteg, 9/2 känns oerhört snart. I fredags inköptes material till scenografin. Mötet med brädgårdens besökare och personal var sannerligen ett undersökande i våra ack så tydliga  patriarkala strukturer. Långt ifrån min trygghetszon tycker jag mig ändå ha lyckats med mina inköp känner mig spänd och förväntansfull för morgondagens bygge. Ty då får jag se om jag räknat rätt och om det håller. Håll tummarna.